efter förra veckans konstanta kepsbärande var tredagarsledigheten välkommen.
 en intensiv måndag spenderades med både nyfunna & gamla vänner. jag gav bort min apelsinchoklad till fridas amnestykusin, träffade på allt från födelsedagsbarn till gamla snälla chefer och alla frågade de samma sak (och fick nästan samma svar).
tisdagens fika blev, utan att veta om det, den sista fikan med maria för ett tag framöver. en kort stund befann jag mig sedan helt solo På Villande Hav där unn blev uppäten.
och så en underbart solig onsdag förstås. då satt man från tvåtiden till sjutiden på vår älskade kanaltrappa med karw, åt en måltid som kunde varit perfekt och fick även besök av jonas. om livet vore vädret alltså