filmen som jag och VBM har sett fram emot och envisats med att se, trots all dålig kritik, såg vi idag. men tyvärr var Fame inte alls den feelgood-musikal som vi hade förväntat oss. och det är irriterande när den hade kunnat bli så mycket bättre om de bara gett publiken en chans att engagera sig lite. scen- & läsårsbytena var så snabba att vi knappt hann fatta problemen innan de var lösta och få av de redan få dans/sång-nummerna imponerade riktigt
men som vanligt när jag googlar bilder från filmen efteråt så tänker jag att den var väl ändå okej
det får definitivt bli att se originalfilmen nu iaf!

nyss hemkommen från bio med pida - Allt för min syster, cancer-drama med Cameron Diaz.
hade sett massa reklam för den i caribbean och hann läsa en fjärdedel av boken men inga högre förväntningar. ville mest se den för att den beskrevs som "inget för den lättrörde" och då jag aldrig gråtit av en film kände jag att det var dags!
men tyvärr. framemot slutet började resten av salongen att snyfta högt men istället för att joina dom så gjorde jag det man inte får göra - försökte hålla mig för skratt. kalla mig okänslig men kunde inte göra annat i en knäpptyst biosalong som sakta fylldes av snörvlanden! förlåt
det är inte det att jag inte blir berörd. JA, klart det är fruktansvärt och sorgligt men inte till den grad att jag gråter av det. men så blir ju filmer sällan så sorgliga för mig.

hursomhelst. ändå sevärd, helt ok film. en typisk 3/5! nästa gång vill jag se fame